Flykt

Att tvingas lämna sitt land. Att skiljas från familj, vänner och kända miljöer. Att leva i ovisshet, kanske under många år i flyktingläger. Att vänta på uppehållstillstånd, kanske leva under jorden, - utan möjlighet att gå utanför gömstället, leka, gå i skolan. Att inte kunna återvända hem till sitt land. Att uppleva familjens osäkerhet, depression.˛ hemlängtan. Även detta har många barn berättat om i bild som något de själva varit med om. Som något de hört talas om. Som något de levt sig in i, fruktat att det skulle inträffa.

 

Karma, tibetanskt flyktingbarn, 14 år, Indien

"När jag var en liten pojke, attackerades mitt land av fienden. Min far tog mig på ryggen och sprang genom Himalayas bergstrakter så fort som fågeln flyger. Efter fem dagar och fem nätter kom vi till Nepal. Där stannade vi omkring en månad. Sedan gick och gick vi igen utan att se något hus eller någon människa. Efter tre dagar mötte vi en gammal kvinna. Hon sade, att det skulle gå en buss kl.5. Efter fyra dagar kom vi till landet med blommorna och de vackra bergen. Landet som heter Dharamsala."

 

Hind 14 år, Mellanöstern

"Min teckning visar en kvinna, som bär sitt barn i armarna. Hon flyr undan kriget från sitt hem. Hon måste lämna sitt land av fruktan att fienden skall döda henne och hennes son. Hon vill inte krig – hon vill inte fly, men hon måste för sin sons skull. Jag vill inte leva som hon i framtiden."

 

Okänt flyktingbarn 13 år, Mellanöstern

”Mitt land har gjort mig illa- ändå älskar jag det. Mitt folk vill inte ha mig ändå älskar jag människorna där. Mitt land var en ljuvlig trädgård, där barnen lekte på ängarna och männen arbetade på fälten, medan kvinnorna skördade frukt i apelsinlundarna.”